Är helt slut efter familjemiddan för två veckor sen o festen med vännerna i helgen. Lyckades hålla stressmonstret i garderoben tack o lov. Allt fipplande var värt det men nu blir det inget mer fipplande på ett tag! Det var kul att så många kom och jag fick så fina blommor och presenter.
Hittade en blogg för några dagar sen om vad gamla döende personer ångrar vid sitt livs slut och det var en tankeställare att läsa hur många resonerar om/när man kommer dit. Jag försöker leva i nuet och inte ta hälsan för given men det är nyttigt att påminna sig om ibland vad som är viktigt i livet.
De ångrade bland annat att de inte varit sanna mot sig själva, att de jobbat för mycket, släppt fina vänskaper, inte följt drömmar och inte tillåtit sig vara lyckliga.
Det viktigaste för mig är att försöka vara sann mot mig själv, att våga älska och visa min kärlek till de jag tycker om, våga vara mig själv och tycka det jag tycker, släppa tankar som inte gynnar mig och sluta tycka illa om mig själv för att jag inte är perfekt. Och hitta små glädjeämnen i vardagen.
Den insikten och tryggheten blir bara starkare och starkare ju äldre jag blir. Därför trivs jag med att åldras.
Vardan är stressig med jobb och hämtning o lämning av Vilma hos Tess fel sida om stan (tack o lov att hon kan passa Vilma när jag jobbar!) så nu längtar jag tills om en vecka då Krille, Chibi o jag ska bila upp till Krilles pappa i Finland och bila runt i en vecka och bara vara.
