Semester

Har tre veckors semester framför mig nu! Helt underbart. Imorgon ska jag och Vilma åka till landstället i Dalarna. De första dagarna är min bror och hans två trollungar där, ser fram emot att busa med dom, var länge sen sist.

Sen ska jag bara vara, sova, tänka och bearbeta allt som hänt och njuta av stillheten. Läsa en bok, sitta vid sjön och njuta av utsikten, mysa med Vilma, äta mammas nybakade paj, ta en tur i skogen, äta glass, bada och titta på film till exempel. Sånt som hör sommaren och Hörken till.

Och försöka att inte irritera mig på min lilla mor alltför mycket. Får se hur länge jag blir där, minst en vecka i alla fall. Sen kommer nog rastlösheten infinna sig. Fix i lägenheten, kompisar och annat kommer locka tillbaka mig till Stockholm igen misstänker jag...

Flyttat nu

Nu har jag flyttat till nya lägenheten! Sov där i helgen med alla grejjer halvt upppackade. Ovan känsla, det var skönt att ha Vilma som sällskap första natten. Andra natten sov jag helt själv och det kändes bra faktiskt. Orkar inte stressa med att komma iordning med allt, det får ta lite tid. Har fortfarande svårt att sova ibland, för mycket tankar. Känner mig faktiskt inte så ensam som jag trodde att jag skulle göra. Väljer också ensamheten nu för att få tid att tänka och bearbeta allt. Vet att jag kan få sällskap om jag bara vill.

Var ute o partade i fredags, var skönt att släppa allt för en stund och ha det kul med kompisarna. Hamnade på en utefest med dansmusik i vinterviken. Mysigt värre!

Sista arbetsveckan nu innan 3 veckors semester, ser fram emot att ta det lugnt på landet efter allt kaos här hemma. Gäller bara att stå ut med mamma också...

Trött

Länge sen jag var så här trött. Har inte sovit ut ordentligt sedan allt började förra måndagen. Det tar på krafterna att krossa någon annans hjärta och tron på en framtid tillsammans med mig. Det är inte lätt att ha valt bort någon som står en så nära. Att döda någon annans känslor och tro på framtiden för en stund. Att veta att jag kunde låtit bli alltihopa. Om jag bara hade känt annorlunda.

Jag är "the bad guy" helt klart. Har folk arga tankar om hur jag kunde göra så här? Tycker de att jag skulle stannat kvar? Att lämna bara sådär kan man väl inte göra. Men de är ju inte jag heller. Man kan aldrig döma någon helt förrän man varit i samma situation själv. Det är bara jag som vet vad jag känner och behöver, som kan avgöra min egna framtid. Oroar mig alldeles för mycket om vad folk tycker och tror om det hela.

Packade köksprylar igår och åkte med möbler, prylar och flyttkartonger till lägenheten. Nu är det nog bara ett billass kvar. Det tar jag när jag flyttar in. Sen är det en massa i källaren också, det ställer jag nog hos mamma så länge. Barndomsprylar o sånt.

Efter jobbet ska jag bada tror jag. Inte tänka så mycket på allt utan bara vara i stunden och njuta av sommaren. Äta en glass kanske. Japp, det är vad jag behöver just nu.

En dag i taget

Just nu är det verkligen en dag i taget som gäller. Klarar inte av att tänka mer än så. Hjärnan är på konstant högvarv. Så mycket känslor, frågor och tankar som behöver bearbetas. Kommer jag kunna förlåta mig själv för det här? Jag hoppas och vill tro det.

Har inte gråtit än på riktigt, ett bra tecken ändå. Men det kommer nog snart.

Idag fick några på jobbet reda på hur det ligger till. Hoppas skvallret går så jag slipper berätta för några fler.

Idag får jag nyckel till mitt första egna boende. En historisk dag faktiskt. Ska köra över lite grejjer från Johans lägenhet. Sover nog hos Marie i natt ändå. Tills jag har lite mer i lägenheten. Tack och lov för Marie, vad skulle jag göra utan henne...

Allt känns fortfarande riktigt overkligt. Har svårt att smälta allt.

Kaos

Arvikafestivalen i år blev en speciell en. Folk var trasiga av olika anledningar men vi hade oftast kul ändå. Har några fina minnen jag sent kommer glömma. Värmen var helt galen, fick värmeslag en eftermiddag...

Väl hemma insåg jag att jag inte kan vara gift med Johan längre. Min bästa vän sedan 12 år. Mina känslor är inte de rätta och har inte varit det på ett tag. Försökt tränga undan och ljuga inför mig själv. Levde i en lögn och fick verkligen panik. Så jag hoppade. PlanerarEva som knarkar trygghet... Sovit hos kompisar sedan jag pratade med Johan första gången om hur jag kände. Var och tittade på en andrahands lägenhet idag som jag kan flytta in i om några dagar. Så skönt att ha någonstans att bo.

Allt får lösa sig. Allt är det värt för att vara sann mot sig själv. Trots all ångest och dåliga samvete och hat mot sig själv för att jag förstörde det jag hade med Johan är det ändå värt det. Nu känner jag som jag känner. En sådan befrielse att slippa ljuga mer. Allt kommer att lösa sig. Så småningom.

Det här är den största vändningen i mitt liv hittills. Och jag kommer grejja det här.