Jaha, då var det dags för ytterligare en begravning snart. Min sjunde. Genom åren har jag begravt pappa, moster, mormor, låtsasmormor Elfi, en fd bästis och Johans morfar. Denna gång är det Ove som lämnat jordelivet. Han har varit som en morfar för mig genom åren kan man säga. Min familj lärde känna honom och Elfi som grannar när jag var bebis. Elfi blev mammas bästa vän och vi umgicks med dom väldigt ofta under min uppväxt.
Sista fina minnet jag har av dom båda är på min 25 års dag då vi var hemma hos mamma så de skulle ha nära hem och kunna komma och fira denna dag med mig. Elfi var sjuk i cancer för tredje gången denna dagen och ett tag därefter gick hon bort. Begravningen var väldigt jobbig, jag grät så jag knappt kunde andas...
Även om det var dags för Ove att gå vidare, han blev knäpp efter Elfis bortgång och var allmänt skruttig också, är det fortfarande jobbigt att säga farväl för alltid. Hoppas begravningen är snart. Tack Ove för allt, jag kommer aldrig glömma bort dig och Elfi. Jag hoppas du förstod hur mycket jag tyckte om dig.
Hej
SvaraRaderaförst och främst, vilken trevlig blogg! Du skriver jättebra! Tråkigt att höra om Ove, det är jobbigt men som du själv skriver så var han gammal och skruttig. Men det är ändå jobbigt när någon dör som står en nära. Det blir "före" eller "efter"... Ingenting blir som förut.
Intressant med Feng Shui, jag ska nog ta efter jag med! Och Vilma är otroligt ståtlig!
kram Anna
Tack rara Anna! :)
SvaraRadera