Länge sen jag var så här trött. Har inte sovit ut ordentligt sedan allt började förra måndagen. Det tar på krafterna att krossa någon annans hjärta och tron på en framtid tillsammans med mig. Det är inte lätt att ha valt bort någon som står en så nära. Att döda någon annans känslor och tro på framtiden för en stund. Att veta att jag kunde låtit bli alltihopa. Om jag bara hade känt annorlunda.
Jag är "the bad guy" helt klart. Har folk arga tankar om hur jag kunde göra så här? Tycker de att jag skulle stannat kvar? Att lämna bara sådär kan man väl inte göra. Men de är ju inte jag heller. Man kan aldrig döma någon helt förrän man varit i samma situation själv. Det är bara jag som vet vad jag känner och behöver, som kan avgöra min egna framtid. Oroar mig alldeles för mycket om vad folk tycker och tror om det hela.
Packade köksprylar igår och åkte med möbler, prylar och flyttkartonger till lägenheten. Nu är det nog bara ett billass kvar. Det tar jag när jag flyttar in. Sen är det en massa i källaren också, det ställer jag nog hos mamma så länge. Barndomsprylar o sånt.
Efter jobbet ska jag bada tror jag. Inte tänka så mycket på allt utan bara vara i stunden och njuta av sommaren. Äta en glass kanske. Japp, det är vad jag behöver just nu.
Hej Eva!
SvaraRaderaJag blev både ledsen och glad när jag läste. Ledsen för att det alltid är sorgligt när kärlek tar slut, men glad för att det är så inspirerande när någon vågar ändra ett livsmönster som är negativt för en själv, trots att det är sjukt läskigt. Du är så stark! Jag har varit i samma situation när jag gjorde slut på ett sju år gammalt förhållande och den enda tryggheten i hela världen. Men nu över tre år senare så är jag bara så glad över att jag vågade.(har skrivit om det här: http://klarawiksten.blogspot.com/2009/03/forrut.html)
Allting kommer att bli bra. Även för Johan. Jag tänker på er. Kram till er båda.
Tack för kommentaren Klara, den stärker mig jättemycket! :) Det här är det läskigaste jag gjort i hela mitt liv, Johan var ju hela min värld... Kram!
SvaraRadera