Så var begravningen äntligen över. Vi fick våra låtar spelade och även om bilden inte fick stå på kistan (enligt katolska regler) ställde vi den synlig på en stol hyffsat nära. Det var ett litet kapell så det blev fullt av sörjande. En audiflagga fick ligga på sidan av kistan på golvet och två modellbilar ställdes på den när vi la våra handblommor. Kändes skönt att få in den delen också under ceremonin. Vår stora gemensamma bukett blev jättefin.
Andra delen av begravningen hölls av en katolsk präst. Som jag tyckte illa om dessvärre, vilket jag inte var ensam om. Visst var det för Daniels mamma men det kändes så fel när man vet hur Daniel såg på kyrkan, han var inte ens med i svenska kyrkan liksom. Och den katolska kyrkan som fördömer självmord dessutom... Han nämnde flera gånger hur tungt det är för en mor att förlora sin son men nämnde aldrig hans livskamrat Marie.
Efteråt åkte en del vänner och fikade tillsammans. Efter det åkte vi i järngänget hem och åt och vilade. Somnade framför en film, var helt slut... Tog ledigt idag och ska bara ta det lugnt resten av veckan nu...
Vad synd att prästen var dålig, han skulle säkert nämnt Marie om dom hade varit gifta, irriterande!
SvaraRadera