Kär

Jag har en bekännelse: Jag är kär. Sådär riktigt fjortiskär. Blåbär på 29 höstar ;) Det är härligt men också läskigt. Jag har så stora, starka känslor när det gäller kärleken. Jag kan få känslan av att ha ont i hjärtat, kan börja tåra i ögonen, för att jag är så himla lyckligt kär.

Den finaste kärlekslåten "Lovesong" med The Cure beskriver min känsla: "It feels so big it almost hurts".

Det läskiga är ju att man blir så förbannat sårbar. Det krävs mod att blotta sig, att älska utan förbehåll. Att ge sig hän. Riskera att bli sårad. Våga vara sig själv, med sina fördelar och nackdelar, hoppas på att bli accepterad fullt ut.

Vill inte heller förlora mig själv i processen. När man är kär är det lätt att strunta i en massa saker, anpassa sig, bara se fördelar och "lull lullet".

Förra gången jag var så här fjortiskär var jag 16 bast. 13 år sen. Då var det ju en helt annan femma. Mindre allvar, mindre framtid att tänka på, ta hänsyn till. Mindre krav, färre saker behöver klaffa. Då hade man inget att jämföra med heller. Man bara var kär.

Jag hoppas det kommer fortsätta klaffa med min älskling. Just nu känns det så rätt. Hur det går får framtiden utvisa. Ska inte tänka så mycket. Njuta av här och nu istället. Och imorgon ska jag änligen få krama min Krille!

<3 Krille + Eva = sant <3

/FjortisBlåbär