Min andra familj

Jag är lyckligt lottad att ha en inre krets av vänner som känns mer eller mindre som en familj nu. Jag mår så bra av att hänga med gänget och när alla är samlade får jag en härlig känsla av gemenskap och kärlek. Vår styrka blev så tydlig och gemenskapen stärktes när Daniel dog. Vi samlades och tog hand om varandra precis som i en familj. Det känns tryggt att veta att vi har varandra när det stormar runtomkring. Jag hoppas vi får många fina stunder tillsammans i framtiden. Och jag är särskilt glad att Krille är med i gemenskapen och gänget nu. Igår var alla på plats när emmeli skulle dj:a och det gjorde mig så glad att vi alla var på plats.

Tack mina vänner för att ni finns i mitt liv!

Puss o kram på Krille, Tess, Marie, Ted, Tompa o Emmeli, utan er skulle livet inte vara detsamma!

Flyttlasset går till jakan

Ska bli jakobsbergsbo innan månadens slut! Flyttar in till Krille. Ska bli skönt när alla prylar är på plats, känns segt just nu med allt fixande framför mig. Ska packa ner en del ikväll o köra det mesta i helgen tänkte jag... Känns lite sorgligt att lämna den fina lägenheten, mitt första egna boende. I hela 4 månader hann jag bo där. Men jag är ändå mest hos Krille och behöver skära ner på mina kostnader eftersom jag antagligen blir arbetssökande efter nyår.

Ser fram emot när Krilles inneboende flyttar ut (även om jag tycker om honom) så vi kan börja fixa i ordning på riktigt i hans lägenhet o starta vårt nya liv tillsammans :)

Det där med att tycka om sig själv

Idag fick jag en bra känsla som jag sällan får. Det slog mig hur bra jag ändå är. Hur mycket jag försöker ge av mig själv till de jag tycker om. Hur mycket jag bryr mig. Att jag försöker göra mitt bästa. Att jag klarar av en massa saker, en del riktigt jobbiga. Att jag står upp. Jag är stolt över vem jag är. Ingen och inget ska få trycka ner mig. Jag är värd att älskas precis som jag är. Jag är värd det. Jag är stark och jag är bra.

Det är så synd när jag är min största fiende. Jag kan ju vara min största och mest kärleksfulla vän istället. Som ger mig stöd.

Du är så mycket bättre än vad du tror älskade Blåbär.

Ska nog köpa en röd ros på väg hem från jobbet idag. Från mig till mig.

Livet pinnar på

Livet tuffar på i sakta mak. Folk runt omkring mår bättre och sämre om vartannat. Jag mår bättre och sämre om vartannat. Fick ett jättefint arbetsintyg från min förra arbetsplats, det värmde. Glömde söka kurser inför våren (tänkte att man kan läsa på distans om man blir arbetslös) men det får lösa sig ändå. Hoppas få vara kvar på jobbet några månader in på nästa år, allt hänger på byråkratin just nu. Annars löser det sig med.

Bakade piroger i helgen, tycker om att baka. Då känner jag mig duktig, nyttig, ekonomisk och så luktar det o smakar så gott också. Gick också på långpromenad i höstsolen, fikade på mysigt fik, kollade film, pratade om framtiden och mös med Krille. En riktigt bra helg helt enkelt.

Övningskör med Johan för fullt och diskuterar samtidigt relationer och allt möjligt. Han är nämnligen också fjortiskär. Vad var oddsen för det liksom. Att vi kan vara vänner och diskutera våra respektive mindre än 4 månader efter att vi separerade? Gud har en plan (eller nått). Det är väl tack vare Johans kristna föräldrar han är med oss ;)

Ser fram emot torsdag nu. Från och med då ska Vilma få vara med mig i över en vecka medans Johan är i Tyskland med sin Tina. Min älskade hund jag saknar så mycket. Kossan, sälen, monstret, älsklingen, ja hon kan kallas för mycket. Mitt egna lilla lyckopiller i hundform. Inget slår hennes välkomnande efter en lång dag på jobbet.

Sist men inte minst är jag så himla tacksam över att jag är frisk just nu! Helt kollosalt underbart att jag inte har ett endaste fel på mig! Tänk vad många som skulle göra vad som helst bara för att få bli friska just nu.

Kär

Jag har en bekännelse: Jag är kär. Sådär riktigt fjortiskär. Blåbär på 29 höstar ;) Det är härligt men också läskigt. Jag har så stora, starka känslor när det gäller kärleken. Jag kan få känslan av att ha ont i hjärtat, kan börja tåra i ögonen, för att jag är så himla lyckligt kär.

Den finaste kärlekslåten "Lovesong" med The Cure beskriver min känsla: "It feels so big it almost hurts".

Det läskiga är ju att man blir så förbannat sårbar. Det krävs mod att blotta sig, att älska utan förbehåll. Att ge sig hän. Riskera att bli sårad. Våga vara sig själv, med sina fördelar och nackdelar, hoppas på att bli accepterad fullt ut.

Vill inte heller förlora mig själv i processen. När man är kär är det lätt att strunta i en massa saker, anpassa sig, bara se fördelar och "lull lullet".

Förra gången jag var så här fjortiskär var jag 16 bast. 13 år sen. Då var det ju en helt annan femma. Mindre allvar, mindre framtid att tänka på, ta hänsyn till. Mindre krav, färre saker behöver klaffa. Då hade man inget att jämföra med heller. Man bara var kär.

Jag hoppas det kommer fortsätta klaffa med min älskling. Just nu känns det så rätt. Hur det går får framtiden utvisa. Ska inte tänka så mycket. Njuta av här och nu istället. Och imorgon ska jag änligen få krama min Krille!

<3 Krille + Eva = sant <3

/FjortisBlåbär

Välja lyckan i livet

Undra om man kan det? Ibland får jag för mig det i alla fall. Men har nog fördelar rent genetiskt. Är mindre deppig än flera av mina vänner överlag.

Just nu känner jag hur som att jag måste fokusera på det jag är tacksam över i livet istället för att tänka på allt det jobbiga. Vissa skriver varje kväll, kanske ska göra det för att hålla mig rätt på banan...

Idag är jag tacksam över:
Att jag är älskad av och älskar min Krille
Mina vänner
Att jag är helt frisk (vilket är få förunnat!)
Har en underbar hund som gör mig glad
Har ett jobb jag trivs med
Bor i ett bra land
Att jag har en lägenhet att bo i och mat att äta

Undra om man ska orka börja med en kvälls och morgonrutin för att höja livet ett snäpp... Tänka "happy thoughts" och försöka hitta inre ro eller nått... Jag är klart öppen för "flum flum" om jag mår lite bättre av det. Ska göra ett försök tror jag. Mindfulness är också nått jag tror på o försöker utöva lite då o då.

God natt!

Love is all that matters

Close your eyes
Step inside
Let go
Relax for a while
And let your heart decide
Where you should go

Love is all that matters(In the great unknown)

/Code 64